Ett avsteg från mitt vanliga innehåll på bloggen men eftersom det råkar vara månaden för autism acceptans så kändes det ändå passande.
Om detta är vad som, i någon variant, susar genom huvudet när man pendlar eller reser då är inte utmattning något förvånande.
…eller droppar av ångest som urholkar en npf:ares mentala balans.
Tåg
Skynda skynda, har klockan sprungit snabbare än du?
Du skulle bara, vad är klockan nu?
Vänta, vänta, kom du för sent?
Är det rätt perrong?
Är tåget försent?
Är det inställt?
Var ska du gå?
Vilken kö, hinner du med?
Trängsel, trängsel, var kan du sitta?
Be att flytta väska eller stå?
Biljetten, biljetten, var är biljetten?
Har du biljetten?
Kontrollanten kommer!
Är det rätt tåg?
Böter, böter, du gör illviligt fel!
Glida, glida, glider din tanke?
Var är du? VAR är du? VAR ÄR DU?
Titta, stirra, sök, var finns livboj?
Du sjunker, drunknar, famlar!
Sa de din station?
Av, av, du måste av!
Fastna, böter, skam!
Står och vinglar, tramp, tramp, tramp, ut ur sarkofag.
Ut, där vind fläktar bris mot kind.
Flod strömmar kring sten i fåra.
Bara följ.
Ut, ut, till deltat i stationens lugn.
Skadliga tankar 