Validering 6: ”Vi är alla människor” 

Vi börjar nå slutet på listan av valideringar. Översikten hittar du som alltid här.

Bemöt den andre som en jämlike och kompetent och behandla inte hen som alltför skör. Invalidera det invalida hos den andre och stanna kvar.

Den här valideringsnivån kan vara lite knepigare tycker jag men om vi tänker efter kan vi reda ut det.

Att bemöta den andre som jämlike och kompetent har att göra med att inte överdriva skillnader mellan oss. Detta är extra viktigt som professionell eftersom vi genom vår anställning och utbildning per automatik får makt och vi ofta är i position att den andre ber om hjälp från oss. Det kan vara bra att komma ihåg att i evidensbaserad praktik, som är i ropet, ska man använda sig av tre saker: forskning, sin egen erfarenhet från fältet och brukarens erfarenheter. Det kan också hjälpa att komma ihåg att vi alla är människor och att vi alla har mött och utstått lidande, gjort dumma saker och beslut, vi är inte förmer.

Att inte behandla den andre som alltför skör är en balansgång. Vi vill å ena sidan inte säga till en självmordsnära person att de ska ta och sluta löjla sig. Men å andra sidan om ett barn snubblar och trillar vill vi inte gå igång för fullt innan vi vet hur skadat barnet blev. Gör vi det är risken att barnet upplever händelsen som hotfull och själv börjar agera som om hen har brutit benet eller något.

Ytterligare skäl till att inte behandla den andre som alltför skör är dels att det uppfattas som väldigt invaliderande om hen är kompetent men blir behandlad som en tvååring. Dels så kan det vidmakthålla inlärd hjälplöshet. Om någon ofta har fått höra att de är svaga, sårbara och inte klarar av något så kommer de inte att bli så mycket hjälpta av att fortsätta bli behandlade på det sättet. Hitta deras styrkor och sitt kunnande istället.

Vad innebär det att invalidera det invalida? Skulle vi inte undvika att invalidera? Generellt sett ja men det beror också på vad och hur man invaliderar. Om någon säger att jorden är platt och jag säger emot då invaliderar jag den andre. Inom DBT, där man ofta har patienter med självskadebeteende, kan det vara en fråga om att inte uppmuntra självskadebeteendet samtidigt som man visst kan validera hur dåligt någon måste må när man väljer att skada sig själv.

Det kan också handla om att invalidera andra saker som det inte finns faktastöd för. Det vara känslor av skam för sjukdomar eller saker man har blivit utsatt för. Återigen, man kan alltid validera känslan, att man känner skam, men vi behöver inte samtidigt säga att de andre förtjänar att känna skam.

Och så till sist: att stanna kvar. Om du har bett någon att öppna sig för dig är det bäst att du också är beredd på att lyssna vad hen har att säga och att inte fly när det blir tufft. Jag tycker att det här kan vara svårt. Å ena sidan kan jag tycka att man har ett ansvar för de i sin närhet, å andra sidan behöver man också ta hand om sig själv. För att parafrasera en kollega så ska man i flygplan sätta syrgasmasken på sig själv innan man hjälper den som är brevid. I längden blir de inte behjälpta av att man själv kraschar.

Det kan också vara en fråga om att hålla sin nyfikenhet i schack. Ställ inte frågor och gräv inte bara för att du är nyfiken. Stökar du till får du också vara beredd på att städa efter dig. Att lämna någon i sticket efter att ha grävt i deras misär är alltför grymt.

Annonser

En reaktion på ”Validering 6: ”Vi är alla människor” 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s