Validering 1: ”Se mig för här är jag”

Om du inte har läst mitt grundläggande inlägg om validering kan det vara lämpligt att börja med det och sedan återkomma till det här inlägget. Här ska jag skriva i mer detalj om den första nivån av validering:

Lyssna medvetet och aktivt utan att vara distraherad av annat.

Det är kanske lättare att här att tänka på vad man gör som invaliderande. Vissa saker är kanske lite mer uppenbart. Att exempelvis läsa på mobilen, en bok, en tidning eller att titta på dator eller tv när någon pratar uppfattas troligen som invaliderande. Att istället ha ögonkontakt, stilla händer, göra uppmuntrande ljud och ha ett kroppsspråk som signalerar att du lyssnar är då istället validerande. Genom att aktivt ge den andre vår uppmärksamhet säger vi att de är viktiga för oss och att det som de säger är viktigt.

Det är tyvärr enkelt att vara invaliderande på det här sättet. Om du har näsan djupt begraven i en bok eller är helt uppslukad av ett tv-program så kan du missa att någon vill ha din uppmärksamhet. Signalen som man missar behöver inte ens vara ett ord utan kan vara något så litet som ett ögonkast. Därför kan det vara lätt att, och förståeligt, att man oavsiktligt invaliderar.

Så, går du på tå ännu i skräck för att råka invalidera din familj eller din omgivning i stort? De goda nyheterna är att det inte alltid är skadligt att invalidera, ibland är det till och med det rätta att göra. Tänk dig till exempel att du står vid spisen och rostar cashewnötter, jättegott men gränsen mellan brun och bränd är hårfin. Fram skuttar ditt barn och vill berätta något hen har sett i en film. Ska du då släppa fokus på maten och riskera att den blir bränd? Ja kanske om ditt barn är sjukt och just då inte orkar motgångar. Men vanligare är nog att be hen vänta tills du är klar. För barn är det viktigt att i en trygg miljö lära sig att hantera motgångar, att veta hur man tar hand om de känslorna det kan leda till.

Inom exempelvis familjeterapi används detta också som en teknik. Om en i familjen försöker dominera samtalet och hindrar de andra familjemedlemmarna från att medverka kan terapeuten bokstavligen vända sig bort från personen i fråga. Detta gör man givetvis inte som första lösning utan först efter att en artig begäran av personen att hålla käften.

Tidigare skrev jag också att man ska hålla ögonkontakt och hålla händer stilla men det är också en sanning med modifikation. För en autist kan det vara väldigt obehagligt både att någon försöker hålla ögonkontakt och att bli tvingad till att hålla ögonkontakt. Även om föresatsen är god blir effekten invaliderande. En autist som anstränger sig att hålla ögonkontakt blir eventuellt så fokuserad på det att hen missar samtalet. Liknande blir det för någon med viss mått av hyperaktivitet. Att sitta helt still kan leda till att för mycket energi går till det istället för att höra det som faktiskt sägs.

Det viktiga är alltså att så mycket man kan vända sin fysiska och mentala uppmärksamhet till den som pratar. Då kan de känna sig sedda och viktiga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s