Jag räcker som jag är

image

Men du räcker inte till!

Du ska bli bättre som människa: Snyggare, starkare och flexiblare.
Du ska äta bättre än du gör: Godare, ekologiskt och nyttigare.
Du ska ha ett bättre hem: Vackrare, dyrare och på en finare plats.
Du ska ha bättre barn: Väluppfostrade, smarta och självständiga.
Du ska åka världen runt: Häftigare platser, kulturella platser och längre bort än din granne.

Jag känner pressen så starkt att jag börjar bli arg på dem som kommer med små förslag på små ändringar jag ”borde” göra i mitt liv. Jag borde koka kaffe på si eller så sätt, för det är godare på det viset. Jag ryter NEJ – mitt kaffe är helt ok. Jag gillar det. Det är ingen magisk upplevelse som ger mig visioner av paradiset med änglar och harpor, men det gör mig pigg och glad och jag älskar att känna doften smyga sig in i sovrummet på morgonen (Tack Skadlig!).

Jag börjar försvara mina gränser. Kanske kunde jag ändra mina kaffevanor, men till vilket pris? Priset är ackumulativt, det vill säga att för varje ändrad vana läggs priset ihop med priset för nästa ändrade vana, och nästa. Och det finns så många förändringsförslag! Jag kan träna så många olika sporter! Jag kan läsa så många böcker! Jag kan studera så många språk! Jag kan spela så många spel! Jag kan… faktiskt inte alls. Jag sätter mig ner och andas.

Priset är inte alltid i reda pengar, utan i ett par minuters ansträngning här och där, eller någon minuts tid här och där. Men när orken inte räcker till är varje minuts anstränging som läggs till ytterligare ett minus på kontot som kryper längre och längre in på minussidan. Allt kostar.

Nu släpper vi det. Visst är det fantastiskt att få sprida sina egna hobbys och glädjeämnen till andra människor? Visst är det underbart att dela något med andra? Men nu släpper vi tjatandet. Bara njut av det du gör, av dina val och ditt liv och låt andra följa efter om de så önskar, men försök inte övertyga om din förträfflighet. Ditt liv är bra även om ingen annan gör som du. Mitt liv är bra även om jag inte gör som du. Vi kan leva här och nu, fokusera på våra egna liv och njuta av att vara.

Och förresten? Bjud mig gärna på kaffe. Jag kan dricka riktigt dåligt kaffe, för jag är van. Och jag kan andaktsfullt sippa på finkaffe och njuta av det också. Men framför allt kan jag sitta på en solvarm trappa och vara med dig, du underbara människa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s