Här är en rapport från 2010 som Hustrukär tipsade mig om där de testade att ge högfungerande autister nässpray med oxytocin och studerade vilken effekt det gav.
Först och främst så är det tydligen vanligt att autister har lägre halter av oxytocin än neurotypiska (NT). I den här undersökningen hade NT-personerna oxytocinhalter på 7.28 pg/mL ± 4.49 med autisterna hade 1.08 pg/mL ± 1.04. Efter att testgruppen hade fått oxytocin ökade deras halt till 2.66 pg/mL ± 2.2, det vill säga fortfarande långt under kontrollgruppen men ungefär dubbelt så mycket som innan.
Testet gick till så att försökspersonerna fick spela simulerad lyra med tre datorspelare. A kastade oftast tillbaka, B kastade lika mycket till alla medan C oftast inte kastade tillbaka. NT-personerna valde oftast att kasta till A medan autisterna i placebogruppen var ganska jämna i vem de valde att kasta till. Autisterna som hade fått oxytocin var mer lika NT-gruppen och de valde också oftast att kasta till A, det vill säga den som kastade tillbaka. Detta prövade man med både med pengar i utbyte och utan och fick samma resultat.
Detta tolkade man som att autisterna tillfälligt fick bättre förståelse för sociala spelregler och kunde känna igen andra som återgäldade en tjänst, i detta fallet kastade tillbaka bollen. En annan tolkning förstås hade kunnat vara att autisterna utan egen vinning valde att vara rättvis mot alla. De visade upp samma tillit till alla till skillnad från NT-personerna.
De prövade även att låta försökspersoner titta på bilder för att avgöra kön samt riktningen personerna i bilden tittade åt. Det man fann var att de med oxytocin flackade mycket mindre med blicken och kunde titta mer på ögonen på bilden än placebogruppen. Detta tolkade de som att autisterna med oxytocin inte kände lika mycket rädsla och ångest av att se på bilderna.
Alla fick dock inte lika mycket effekt av oxytocinet. Ett sätt att dela in autister är i tre grupper: Avståndstagande, som undviker fysisk kontakt och tar avstånd från umgänge; passiva, som inte tar avstånd men inte heller tar intiativ; ”aktiva men udda”, som tar kontakt men som gör det på ett ”olämpligt” eller ensidigt sätt. De i undersökningen som fick ut mest effekt av oxytocin var de som var aktiva. Så även om resultaten i stort sett var goda i det här försöket kan den personliga effekten var mer eller mindre god.
Oxytocin har enligt FASS få allvarliga bieffekter vilket gör att om det kan hjälpa autister hade det varit ett tämligen säkert sådant. Men som de också skriver i undersökningen så finns det ett behov av mer forskning på ämnet. Det jag hade önskat exempelvis är information om hur länge effekten av nässprayet höll i sig. Pratar vi en timme eller fem? Finns det några kvarvarande effekter, det vill säga att barnen lär sig något från medicineringen eller måste man fortsätta med dem för att få effekt?
Skadliga tankar 