Lära sig tycka om bitter smak…

sanbitter
Mmm bitter som jag

…eller hur jag lärde mig att inte lita på forskare.

Hustrukär skickade mig en undersökning där forskare testade om folk lär sig tycka om den bittra smaken snabbare om de får höra att det är nyttigt. Resultatet i summering var ”nej”. Men det fanns en del intressanta resultat i rapporten i övrigt. Mestadels att  forskare är elaka och inte går att lita på.

Testet gick till så att försökspersonerna fick smaka på olika saker och här är forskarna elaka. De ville att labbråttorna… öh försökspersonerna skulle få känna de primära smakerna (minus umami) i fast och flytande form. Den bittra vätskan representerades av SanBitter bitter och söt kolsyrad alkoholfri aperitif, den söta vätskan var kolsyrad rödbetsjuice, den salta helt enkelt saltvatten med rött färgämne i och till sist den avskyvärda sura: juice gjord på surkål med kolsyra. Det krävs ett sjukt sinnelag för att komma på en sådan dryck.

Den fasta maten var lite mindre illa: Karela, en bitter konserverad melon; shiro, en söt japansk bönpasta; vegemite, en australiensisk salt jäst… något. Till skillnad från vad ryktet säger så är vegemite inte förbjudet i varken USA eller Danmark men väl i vissa fängelser i Australien. Tydligen kan man nämligen tillverka sprit med hjälp av det, bara ett litet husmorstips…

Efter testet fick hälften av offren veta att SanBitter (som jag faktiskt tycker om) var bra för hälsan och resten fick ingen sådan info. Alla skickades sedan hem med sju flaskor SanBitter med instruktioner om att de skulle dricka en om dagen och sedan återvända för ett nytt test. Här blir forskarna manipulativa för de vill öka chansen att de testade ska dricka flaskorna trots att många inte tycker att den är så god. Så forskarna ber dem lämna ett urinprov till första och andra träffen och säger att de ska mäta mystisk förändring. Urinproven slängdes sedan bort.

Efter det sista testet sa forskarna att man som tack fick ta upp till 10 flaskor att ta med sig hem, givetvis var detta ett del av testet och forskarna räknade efter hur många som tog en eller flera flaskor.

Så det vi lär oss av undersökningen är att man inte kan lita på forskare och att de har baktankar till allt hela tiden. Forskarna hittade några intressanta samband också men de känns sekundära… Ok, jag kan berätta om de jag tyckte var spännande också.

Först och främst, de som fick reda på att SanBitter var nyttigt tyckte inte bättre om den än de som inte fick höra det. Vad jag förstod fanns det inga skillnader mellan grupperna med ett undantag, bland de som fick höra att det var nyttigt var det 57,1% som tog med sig hem en eller flera flaskor efter att testet var slut mot bara 23,1% från den andra gruppen. Så även om de inte tyckte mer om den så valde de att ta med sig en flaska. Jag kan tänka mig lite olika förklaringar till det: eftersom det var ”nyttigt” ville de i större utsträckning ha det hemma, ”nyttan” skapade ett mervärde som gjorde det mer attraktivt att få med sig det eller att de helt enkelt i större utsträckning råkade vara masochister.

Det andra jag tyckte var intressant var att folk fortsatte att tycka att SanBitter var lika bittert men däremot så tyckte de att den var kraftigt mycket sötare vid det andra labbesöket. Detta skulle kunna vara ett tecken på att man när man vant sig vid något nytt upptäcker andra dimensioner i det. Ungefär så som att någon som lyssnar mycket på dödsmetall hör fler detaljer än vad en nybörjare kan.

Men framför allt: lita inte på vad forskare säger till dig vid en undersökning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s