Flyktingar efter andra världskriget

024-fluechtlingslager-linz-65
Flyktingläger, detta troligen i Linz i Österrike

Migration och invandring är generellt sett inte ämnen som jag lägger så mycket tid på men i och med att vi läste om det i skolan så stötte jag på ett avsnitt jag tyckte var intressant. Det var gällande hur Sverige agerade i efterdyningarna av andra världskriget. Hur altruistiska var vi egentligen?

Jag läser i boken ”Socialt arbete och migration” i ett kapitel av Norma Montesino att vi visserligen var bland de få länderna som kunde ta emot flyktingar från läger i Europa men det var inte så att vi hoppade på chansen att få ta emot dem utan det var i ett led av förhandlingar. De vi tog emot var inte heller direkt de i störst nöd. De vi förstås hämtade från lägren var de friskaste unga männen som snabbt kunde sättas i arbete. Efter det de högutbildade och de unga kvinnorna som kunde arbeta i hushållen.

Kvar i lägren ända in till slutet av 40-talet var de oönskade. Det vill säga de gamla, outbildade, kvinnor med barn eller de med fel etniska bakgrund så som romer. Tillståndet för dem som var kvar i lägren var knappast bra och när följderna av ländernas urvalsprocess uppmärksammades inleddes nya förhandlingar. Det gjorde att Sverige initialt tog emot 19 personer med TBC.

Att vi tog emot just dessa var också ett väl överlagt val. Sverige hade nämligen en väl utbyggd vård av TBC-sjuka men vi hade inte så många sjuka kvar längre. Vi hade alltså kapacitet att vårda dem och när de väl hade blivit friska så hade vi förstås fått ytterligare arbetskraft utan att de kostade oss så mycket.

Små grupper fortsattes väljas ut av Sverige och i slutet av 60-talet fanns det fortfarande folk kvar i de internationella lägren, mer än tjugo år efter att andra världskriget hade slutat. Ett nytt avtal slöts och nytt kvotavtal upprättades för gruppen ”socialt handikappade”. Detta var folk som var analfabeter eller outbildade, hade för många barn eller var ensamstående mödrar eller hade som Montesino skriver ”kulturella ‘egenheter'” till exempel att de var Romer eller från Sydeuropa.

Så som så ofta visar det sig alltså att våran rosiga historia inte var så ljuv som vi vill minnas. Förhoppningsvis kan vi lära oss något av det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s