Barnet och cybernetiken

Cochlear_implant

I förra veckan skrev jag om cybernetik (även om jag borde egentligen kalla det bionik) och vår villighet till att modifiera oss. Där skrev jag också att de unga troligen skulle vara bättre på att ta till sig ny teknologi. Jag tänkte skriva i vissa fall oproblematiskt men i stort sett alla ny teknik från böcker till tablets har beskrivits som skadliga för de unga. Tänk att de i början av 1900-talet troligen hade förärats av att vi ger små barn under två år böcker.

Men än mer problematiskt blir det med teknologi som kräver operation. Har föräldrar rätt att låta läkare operera in teknologi som inte är nödvändig för barnets överlevnad? Men om det teknologi som ger tillgång till helt nya sinnen och tänk om det bara går att göra när barnet är litet så att man inte kan låta det vänta tills de är vuxna. Vad gör man då?

Det här är ingen hypotetisk frågeställning, detta är precis det problemet som föräldrar med döva barn ställs inför. Cochleaimplantat är en apparat som opereras in på och i örat. Opererar man in dem på barn är prognoserna bäst men man kan även göra det på vuxna. När det går bra innebär det att personen får tillgång till ett sinne till hörseln.

För hörande föräldrar är valet ofta enkelt och resulterar i operation. För döva föräldrar är valet också ofta enkelt och resulterar i ingen operation. Bland döva ses ofta implantaten som ett hot mot deras kultur och låta sina barn få ett sådant kan ses som förräderi. De anser inte att dövhet är ett funktionshinder.

För egen del tycker jag att argumenten de framför är svaga. Jag förstår att det finns ett värde i deras kultur och att de är oroliga för dess existens. Men jag har svårt att se ett egenvärde i att vara döv. Att ha tillgång till fler sinnen upplever jag som bättre helt enkelt.

Men låt oss ta ett tankeexperiment. Tänk att någon uppfinner en typ av förbättring till våra ögon som gör att vi kan utöka vår syn till att inkludera infrarött ljus.

Tack vare det skulle vi få lättare när vi pratar med någon genom att få ett sätt till att avläsa deras kroppsspråk. Med övning skulle vi kunna se på någon avgöra om de har feber eller en inflammation. Vi skulle veta om plattan eller stekpannan är varm. Vi skulle kunna se på en dörr om det brinner bakom den. Nackdelen är dock i vissa fall ”brusig” syn samt kronisk huvudvärk.

Skulle jag som förälder välja att låta mitt barn bli opererad? Det hade berott på många faktorer, bland annat på hur pass sannolika bieffekterna skulle vara och vilken upplösning man fick inom frekvensområdet. Jag hade nog tvekat, och inte bara på grund av risken att barnet skulle kunna se genom väggen när jag har sex, för även små risker gällande mitt barns hälsa är stora beslut. Hellre då att vänta och låta barnet välja själv när det är nog moget. Jag tror förvisso att den här situationen är annorlunda från cochleaimplantat eftersom det återbördar något som jag anser är ett viktigt sinne till skillnad från något som mest är extra fluff. Men det är kanske så döva föräldrar också tänker?

Men det är lite i oss gamlas natur att vara försiktiga och i de ungas natur att försöka ta livet av sig på intressanta sätt och så går utvecklingen framåt. Men det som idag är extremt är imorgon rutin. När den första pacemakern opererades in 1958 var det säkerligen en större operation och den höll bara i tre timmar. Nuförtiden får man bara lokalbedövning och allt är klart på cirka 45 minuter. Det är den vägen tekniken vandrar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s