Vi pratar via satellit

a-big-plate-1460349-639x852
Hör du mig nu?

Hustrukär myntade uttrycket i rubriken. Ibland så känns det så. Att orden vi säger till vår äldste går via satellit. Det tar ett tag för orden att nå fram och sen tar det minst lika lång tid för dem att komma ut och komma tillbaka.


Två saker är svåra då och det främsta är att ta det lugnt. Men det hjälper inte att stressa, det hjälper inte att skynda. Det enda man vanligtvis lyckas med i det läget är att fördröja svaret ännu mer. Det måste få ta den tid det tar, men givetvis är det ansträngande för åhöraren blir fångad i det nuet.

Det andra är ens eget minne. Eftersom det går långsamt måste man hålla en mening länge i minnet innan man kan sätta ihop det till en betydelse. Det är säkert en bra parövning att testa. Ta en enkel mening som ”Jag gick till affären för att köpa blåbär men de var slut” och låt en av er läsa den lååååångsamt, och gärna upprepa ord ibland. Mottagaren kommer troligen att förstå vad som sades, men det blir jobbigt.

Jag vill minnas att en människa kan minnas 7-9 saker samtidigt. När vi pratar binds alla ord samman till en mening och vi minns inte de enskilda orden utan innebörden. Men om någon talat fragmentariskt då måste vi istället minnas varje enskilt ord för att sen till sist, efter en minut eller så, sätta samman det till en mening. Den mentala ansträngningen blir så mycket större.

Så vad är meningen med den här posten? Att tålamod är en svår dygd som är värd att kultivera på grund av dess fördelar? Visst, men mest så tyckte jag att prata via satellit var ett roligt målande uttryck.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s