Att göra saker effektivt

stop-this-watch-1424636-640x480

”Att göra saker rätt eller att göra rätt saker” det var något som en av mina föreläsare sa på vår första termin på socionomprogrammet. Det handlar om att man följa reglerna till punkt och pricka men ändå inte utföra det arbete man egentligen borde. I vårt fall, menade föreläsare, att hjälpa folk och inte nödvändigtvis agera paragrafryttare till allmänhetens nackdel.

Men det finns minst en viktig sak till; att vara effektiv. Är man effektiv så gör man saker snabbare men fortfarande bra. Gör man något snabbt men dåligt är man givetvis inte effektiv men inte heller om man bara är snabb. Man måste dessutom gör rätt saker.

Det är här som Amdahls lag kommer in i bilden. Den var egentligen skapad med avseende på datorteknik men jag har funnit att den går att använda till det mesta. I korthet säger lagen ”gör det vanliga fallet snabbt”. Mer specifikt handlar den om hur mycket snabbare något blir om man gör en del av sysslorna som ingår i det snabbare. Resultatet beror på hur ofta man gör det man förbättrar.

Om man till exempel på jobbet gör en syssla per dag som tar 30 minuter och resten av dagen gör en syssla som tar 30 sekunder per gång så sparar man mer tid om man kan göra den korta uppgiften på 25 sekunder än om man kan göra den längre på 15 minuter. Procentuellt för en uppgift och rent tidsmässigt kan det verka vettigt att förbättra den långa uppgiften men ser man på hela dagen blir bilden en annan.

Hur är det här relevant för exempelvis en socialsekreterare? För ett datorprogram betyder korta körtid att programmet blir klart snabbare, för människor innebär effektivitet oftast att man hinner göra mer under dagen. Jag skulle tro att alla arbeten innehåller element av rutinuppgifter. De här uppgifterna är sällan svåra men när man behöver göra dem många gånger tar de upp mycket tid. Om man då kan göra dem snabbare innebär det att man har mer tid över till andra oftast intressantare och roliga uppgifter. För en socialsekreterare är det troligen de mer allvarliga fallen som tar längst tid och är mest komplicerade.

Men även om lagen från början handlar om tid så behöver man inte begränsa den till det. Man kan även tänka sig att resursen man räknar är pengar. Precis som för tid så är det då inte den dyraste posten man nödvändigtvis ska hitta utan den mest återkommande. En vanligt återkommande post ger då större utfall vid förbättring.

För datorer är dock allt det här på ett sätt enklare dock. För ett program som gör fel är dåligt oavsett hur pass bra det är. Tyvärr finns inte samma attityd inom andra branscher. Där kan man göra en nedskärning i resurs medan beslutsfattarna glatt accepterar att produkten, vad den nu än är, blir sämre. Det finns även en annan skillnad i attityd. Bland programmerare finns det en ära i att göra effektiva program, effektiviseringsprocessen går alltså nedifrån och upp. I andra yrken vill man göra ett bra jobb men det definieras oftast inte av dem själva i tid eller pengar. Det får istället, som sagt, sina krav på effektivisering från chefer eller beslutsfattare, det vill säga processen går uppifrån och ned. Så snart någon pratar om en effektivisering i jämna pengar, jämna hundratal avskedade eller en vackert avgränsad tidsperiod kan man lita på att det är någon som inte är insatt som har fattat ett beslut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s