Spelets etik

Tales from the Borderlands by dandelion-s on DeviantArt
Tales from the Borderlands by dandelion-s on DeviantArt

Actually it’s about ethics in gaming…

Jo faktiskt är det det men inte det skägget som gamer gate brukar prata om utan faktiskt etik i själva spelen. I förra veckan spelade jag klart Telltale games äventyrsspel Tales from the borderlands. Spelet utspelar sig förstås på samma planet som Borderlands spelen. Men där de ursprungliga spelen fokuserar på stora vapen, våld, mer våld och våldsam humor har Telltale mer fokuserat på humor, känslor och val.

Hela tiden väljer man hur man vill möta och tala till de som man träffar i spelet. En av de mer fascinerande ögonblicken var när jag sa något riktigt elakt till någon som var ett kräk. Personen i spelet tog det hårt och jag hade dåligt samvete mer eller mindre resten av dagen. Också intressant är att jag sen på kvällen sålde ut den här karaktären och fick honom dödad. Då av någon anledning hade jag inget dåligt samvete alls.

Use the fork Luke...
Use the fork Luke…

Men det här med hur jag väljer att vara i spel och då alltså hur jag är mot NPC:er, det vill säga Non Playable Characters, är något som har utvecklats för mig de senaste åren. När jag spelade Knights of the old republic (KotOR) tyckte jag att Sith hade roligare krafter så jag var ett kräk mot allt och alla. Ett av de få spelen som jag faktiskt tyckte var så roligt att jag spelade ut hela. Så när KotOR2 kom ut gjorde jag samma sak… tills jag kommit cirka halvvägs och insåg att jag inte längre stod ut med att vara elak mot allt och alla hela tiden och var tvungen att börja om från början.

Visst kan jag tycka att det är roligt att rollspela onda typer men då gör jag det som spelledare vid ett bord. Kanske är det att jag då gör det med avsikten eller viljan att de goda, det vill säga spelarna, ska vinna i slutändan. Som spelledare är det dock en balansgång man vandrar. Man vill utmana spelarna men det ska vara roligt för dem. Precis som det är lat manusskrivande att ta kål på huvudpersonens fru för att driva historien framåt så är det tråkigt för spelarna om man i spelet tar kål på deras nära och kära.

Men när jag agerar så i ett dataspel vet jag att det inte kommer en hjälte som stoppar mig, kaoset som jag lämnar efter mig kommer att bestå. Och det är på mitt huvud.

”Men det är ju bara på låtsas!” säger då vän av ordningen. Ja och det är det som gör att jag i spel kan slå och döda andra. För i de flesta fallen är det inte gjort för att man ska känna något alls. Vissa spel som Hotline Miami gör en poäng av det men de flesta spelen glömmer det eller ignorerar det för det mesta. Bioware som har gjort KotOR och Telltale games är dock duktiga på det. I Walking dead, som Telltale också har gjort ett äventyrsspel av, får man ganska tidigt välja vem som ska leva eller dö. Och trots att man inte har fått mycket tid att knyta band i det läget så var det ändå ett svårt val.

Are you my mommy?
Are you my mommy?

Men det här borde inte vara så förvånande egentligen. Musik, böcker och filmer har en lång historia av att ingjuta känslor i oss. Det är en stor del av, om inte hela, orsaken till deras existens. Det finns ingen anledning till varför det inte skulle vara sant för dataspel.

Här tänkte jag först skriva att det som krävdes var att grafiken skulle bli bättre men jag insåg att det inte var sant. Spel som Braid och The Swapper har gjort det med pixliga sprites och Thomas was alone var alla karaktärerna fyrkanter och de lyckades ändå förmedla känslor.

thomas_was_alone_wallpaper_by_ausman101-d6l79cm
Jepp, det där är huvudpersonerna…

Nej problemet är nog snarast att de flesta(?) spel har endast fokuserat på att skapa spänning och resten av känslorna har glömts bort. Men i och med att spelmarknaden har förändrats de senaste åren på många sätt, högre genomsnitt på ålder, jämnare könsbalans och enklare verktyg för att göra spel, så har även chans för att det ska skapas annorlunda spel samt att någon köper dem ökat.

Men egentligen borde spelens möjlighet att provocera fram känslor vara större än för musik, böcker och film. Spelen kan kombinera de tre andra medierna och lägga en fjärde dimension: valet.
Valet mellan tragedi och komik, lycka och olycka, gott och ont. När det är som bäst är det vi som har makten att bestämma. För egen del med all olycka jag läser om varje dag så väljer jag att försöka sprida glädje på alla de ställena jag kan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s