Autism och empati

Utsidan döljer ibland insidan
Utsidan döljer ibland insidan

Empati är knepigt, inte bara att känna det och att veta vem man ska känna det för men även vad det egentligen är. Det finns så många olika definitioner av det. I bloggen har jag redan tagit upp två olika och detta blir den tredje. Problemet är att det inte riktigt finns någon konsensus och ibland behöver lite olika versioner.

Det är inte helt ovanligt att höra att autister är känslokalla så som Sheldon i Big bang theory och att de är empatilösa. Det är dock en sanning med stor modifikation. Jag känner autister som är väldigt omtänksamma och enligt en del forskning kan autister vara mer empatiska än mugglarna. Sheldon är i övrigt ett bra exempel på det. Han kan uppträda egocentrisk men det är flera gånger i serien som han uppträder i konflikt med sitt eget mentala välbefinnande bara för att hjälpa sina vänner.

Var kommer det här missförståndet ifrån då? Det hänger samman med autisters tendens till att konstant prata om det som intresserar dem och vägran att byta ämne. Det är inte för att de är egocentriska eller struntar i andra, eller det kan det vara för autister kan samma fel och brister som andra. Men oftare kan det vara en brist i det som kallas för ”theory of mind”. Det kan yttra sig i en svårighet att förstå vad någon tycker eller vet, som till exempel att dinosaurier inte är det mest fantastiska i universum, eller min favorit: vad ”det” jag tittar på i ett annat rum är för något.

Definitionen av empati är på Wikipedia uppdelad i tre delar:

(1) att känna vad den andre känner (affektiv empati) (2) att förstå vad den andre känner (kognitiv empati) och (3) en mekanism som kan avgöra från vem (själv/annan) känslan härrör (empatisk precision)

Det forskningen har visat på är alltså alltså att autister är duktiga på affektiv empati. Vissa beskriver det som att de kan känna känslorna i ett rum när de kommer in i det. Själv är jag duktig på att ”höra tystnaden”, långt innan den jag pratar med kan svara jag ofta känna ifall de hörde eller inte. Det de ofta är sämre på är då den kognitiva empatin. De förstår kanske att den andra mår dåligt men har svårt att förstå varför eller vad de kan göra åt det.

Den sista punkten är tycker jag är lite extra intressant för många autister har även problem med det. Det här är även relaterat till när man säger att känslor smittar. Ibland när någon exempelvis är sur blir vi också surare trots att den andres surhet egentligen inte var riktat mot oss. Om man har problem med den empatiska precisionen är man extra mottaglig för den här smittan. Tänk det helvetet att dels vara extra duktig på att känna alla känslor runtomkring sig och dessutom ta in alla de här känslorna direkt som sina egna. Är det då konstigt att vissa skärmar av sig helt och sätter sig i ett hörn och bara gungar?

Annonser

En reaktion på ”Autism och empati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s