Färdigheten moral

Osiris vågskålar, ditt hjärta ska vara lätt som en fjäder.
Osiris vågskålar, ditt hjärta ska vara lätt som en fjäder.

I mitt förra blogginlägg om Dunning-Kruger-effekten använde jag moral som ett exempel på något som skulle kunna påverkas av den effekten.

Men är moral verkligen en färdighet? Vi kan ju ta en titt pä hur Wiktionary definierar det:

färdighet
praktisk förmåga byggd på tidigare erfarenheter och/eller teoretiska kunskaper

Att kunna handla moraliskt är något vi gör troligtvis varje dag i vår vardag som får återverkningar på ”verkligheten”, det är alltså en synnerligen praktisk händelse.

Hur lär vi oss vad som är rätt och fel? Som små får vi bannor av våra föräldrar när vi tar en kaka utan lov och lovpris när vi delar våra kakor med andra. Det är exempel på erfarenheter, empiriska kunskaper.

I skolan och söndagsskolan lär vi oss de teoretiska reglerna: Vänta på din tur, räck upp din hand när du vill tala, älska din nästa, ge till de fattiga. När vi blir äldre lär vi oss nya regler på jobbet och från rikets lag: Halvtimmes lunch, meddela sjukdom, bränn inte hemma. Dessa är våra teoretiska kunskaper. En del omsätter vi i praktiken och en del kommer vi aldrig att behöva ta ställning till.

Detta bygger upp den etik vi tillhör, vår kunskapsbas. Likt kantstolpar på vägen markerar var det är rätt att färdas. Moralen är då hur pass bra vi är på att hålla oss inom stolparna.

Med naturbegåvning kan man komma långt utan, eller med endast lite, träning men för att bli duktig behöver man, vad det än gäller, öva. När man övar in ett musikstycke eller en dans är det dock viktigt att man inte övar in fel ton eller fel steg. Man övar tills kroppen vet vad den ska göra utan att hjärnan behöver bli inblandad. När man har nått den nivån då fortsätter man att öva.

Men har man då övat in fel kommer ens reflexer också bli fel och man måste kämpa för att göra rätt. Det går förstås att lägga om sina vanor för att de ska bli bättre. Det är dock minst lika enkelt om inte enklare att lägga om goda vanor till dåliga.

Att handla moraliskt är också mycket som musik, dans eller matlagning. Utför man tekniken korrekt kan det bli bra men, för att det verkligen ska lyfta behöver man lägga in känsla också. Artighet och etikett, när den är som bäst, är ett sätt att visa uppskattning för folk i ens närhet men det kan också användas till att hålla folk på avstånd.

Jag tror alltså att moral är något man behöver träna mycket och ofta för att det inte ska förfalla. Det är därmed inte som ett bankkonto, jag kan inte sätta in 10 goda handlingar och kvitta det mot en gång då jag uppför mig som ett kräk. De goda nyheterna är att jag tror att man kan komma långt på att göra små handlingar. Hälsa på städerskan på jobbet, res dig upp på bussen för den som har många kassar, ge din nummerlapp till föräldern med massa barn i släptåg.

Så vilken etik är det man ska följa? Tja min favorit är protestantisk kristendom a la Svenska kyrkan men det är en fråga i samma klass som ”Vilket är det bästa fotbollslaget” och ”My kungfu is better than yours!” och kanske bättre som ett eget inlägg… eller en hel bok… so good luck…

Annonser

En reaktion på ”Färdigheten moral

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s